Cecilias knä söndertrasat igen!
Träningen i onsdags på crosskolan på Järva MK, slutade tyvärr i misär för mig. Jag brukar träna på onsdagar med vår tävlingsgrupp i crosskolan på Järva MK. Denna onsdag likaså och efter att bussen inte ville starta, och jag kom sent iväg till träningen efter att ha fått sätta i ett annat batteri i bussen, borde jag kanske fattat detta omen på att jag just denna dag inte borde ha kört cross alls. Så var tyvärr inte fallet.
Så när jag väl kom på plats till järva, tanka hojen, ut på banan, så började vi med starträning. Det var mycket bra inför stundande SM, dock la jag mig ett antal gånger i startkurvan, som var vattnad och mycket hal. Detta resulterade såklart i lite extra skrapsår och en addering till mina redan så fina armbågar. Sen bar det iväg ut på banan, och första varvet, i djävulsbacken, så touchade jag framhjulet i bakhjulet på en annan förare och gled omkull, helt odramatiskt. Det som tyvärr inte var odramatiskt var att mitt ben fastnade i fotpinnen under cykeln och det small till i knät ordentligt. Jag som redan har opererat mina knän 4 ggr är sådär halvsugen på att paja knäna igen faktiskt.
Så gråtandes av frustration och ilska och fasa för hur trasigt knät kunde vara, fick jag hjälp till depån, lindade knät stenhårt och åkte hem till kyla, högläge och ångest. SM premiär i Eksjö om 3 dagar…bra timing! Så med lite smärtstillande gick jag sen och la mig med min ångest och sov i högläge. Försökte få kontakt med Artro Clinic och min specialistläkare, som utfört 4 operationer på mig tidigare och även hjälpt mig med mina axlar. Men rödaste dagen på året, har ju såklart alla privatkliniker stängt till måndag. Så efter mycket övervägning pallrade jag mig iväg till danderyd för att få en slätröntgen, voltaren, kryockor och ett “kom tillbaks om 2 månader om det inte känns bättre”…. dvs svensk sjukvård och landstinget i ett nötskal.
I vilket fall kunde de åtminstone konstatera att minisken är söndertrasad igen och inre ledbandet är uttöjt eller av, men vila, högläge och återkom om några månader kommer ju inte att hjälpa. Så jag kommer att gå till Artro Clinic på måndag morgon och så får de titta på knät och se vad man ska göra. 4 gånger tidigare när jag skadat minisken, har jag legat på operationsbordet under narkos inom 6 dagar varje gång. Men inte landstinget inte, nej nej. Jag ifrågasatte fakiskt läkaren hur det kom sig att man rekommenderar för det första röntgen, som verkar totalt menlöst i detta fall, och sen INTE rekommenderar artroskopi operation? Han blev såklart sur och jag klämde ur honom att det är landstingets “rutiner”, precis som jag misstänkte. Så nästa gång kan jag skita i landstinget överhuvudtaget och bara åka direkt till privatsjukhus i fortsättningen.
Så med stundande SM imorgon i Eksjö, så vete fåglarna hur det ska gå. Jag kan inte stödja på benet eller böja det eller sträcka fullt ut, just nu tar jag mig fram på kryckor. Men troligen åker vi ner till Eksjö, lastar och tar med hojen och är förberedda. Fortsätter att vila idag och kyla och sen får jag väl tejpa hårt som fan och testa att köra träningen, och se hur det går. Med stor risk att det inte alls går dock, men jag måste ju ner i alla fall till mötet med Svemos motocrossektion imorgon. Så ner åker vi hur som helst.
Med tanke på att det är SM även nästa helg i Linköping, så kanske det skulle vara ett smart drag att vila denna helg, gå till Artro clinic måndag morgon och sen satsa på att åka Lkpg istället…vi får se hur det går och hur det känns imorgon bitti.
Väl mött i Eksjö på kryckor då 
Kram från en lidande mx-tjej!
